Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag känner honom; och må han
komma.»
*Ja> ja> måtte han komma!»
Kurt lyfter högra handen öfver sitt
hufvud.
»Si, jag såg en stjärna falla af himmelen
på jorden, och för henne vardt öppnad
af-grundens port. Den leder till lifvets glädje.
Vid och hvälfd är den, och nedanför
trappstegen ser du guldet i hög på hög. Men
hvilket guld! Tager du det i din hand, så
smulas det till grus mellan dina fingrar, och
äfven handen skall falla sönder och varda
till mull. Ty de heliga äro förminskade
och få de trogna bland människors barn.
Och dock vill Han, Herren, som besöker
det onda, göra mörkret ljust.»
»Jag ber er . . . tala tydligare!»
»Ack, du måste förstå mig, sådan jag
är. Och du måste än större ting» — han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
