Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudet sjunka, ler ett höfligt, mångtydigt
leende och vänder sig till Edit. Men
innan han yttrar något, lyfter han än en
gång blicken mot Kurt; och den blicken
kan icke misstydas.
»God-afton, Edit! . .» han ser forskande
på henne, anslår samtidigt en
bekymmers-lös ton. »Nå — är du plågad eller
upp-bygd af hvad som passerat?»
Hennes läppar röra sig till en hälsning,
men hon svarar icke. Däremot reser hon
sig genast, nästan utan att veta af det,
lämnar sin plats och ställer sig vid det
bortersta fönstret; hon stirrar ut i mörkret,
urskiljer ingenting, endast lyssnar.
Kurt bryter tystnaden.
»Herren utrote alt skrymteri och de
tungor, som stora ord tala! Men om du
kommer med frid, Robert Viding, så hafver
Han varit mäktig genom mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
