Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Något om Ankarsparres genealogi, karaktär, yrke, bostad, vanor och lefverne. Eventuellt pikerad adelsman kommer att tröstas längre fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ankarsparre själf däremot var en lång,
mager, ljuslett yngling, som med ett par stora
blå ögon och pincenez förenade en blond
skäggbotten af äkta svenskt slag, men som han
renrakade sig hvar morgon, föreföll hans smala
och aflånga ansikte mera rödaktigt. Han
talade vanligen ganska långsamt och, som det
kunde förefalla, först efter mogen
öfverläggning, men i själfva verket berodde det på en
viss stelhet i käkarna, hvilket var ett fint arf,
och förenades med vissa ryckningar i
mun- och ögonvinklar. Han hade en alldeles hvit
panna och knotiga, smala, något blåaktiga
händer samt ganska långa ben, så att han i
någon mån liknade en giraff.
Vid tiden för denna berättelses början,
som var sistlidne vår... ack, en vår, en
vår!... nå, vi komma snart dit, bodde han i
en liten atelier på Söder i Stockholm.
En adelsman i en atelier! det kan
förefalla besynnerligt och naturvidrigt, men så hade
han också blifvit nära nog förskjuten af sin
far, ty fadern hade på samhällsstegen hunnit
ända upp till reservunderlöjtnant och kunde
icke lida, att Ankarsparre bara ville bli artist,
hvilket ju är ingenting alls. Detta var i själfva
verket icke så oförnuftigt af den gamle mannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
