Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Professor J. G. Wohlgemuth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människan oupphörligen ser sin utveckling under
allt högre synpunkt!
Med dessa allvarliga och tankedigra ord
gaf han mig boken; jag gick hem och lade
fram Europas karta samt slog upp den
underbara bok, jag fått till låns och som skulle ge
mig klarhet rörande Karl XII:s mening.
Först såg jag på tryckåret, som var 1852,
sen slog jag upp det utpekade stället och fann
det utgöra del af författarens dedikation till
konung Oscar I, och stället löd:
”Om än andra folk, som tillgripit sina bästa
tillgångar, skulle synas åldras och se sig stå nära
vid målet, har Sverige ännu endast genomgått sitt
ynglingalif och står nu först vid ingången till
mannaåldern, då man börjar med allvar ordna om sitt hus
– på denna vägarnas skiljepunkt, där ynglingen,
efter förvillelser och äfventyr måste träda in på en
bestämd verksamhetsbana för lifvet.
Sveriges tillgångar äro stora, emedan svenskarna
mera slösat med sitt blod än anlitat de rikedomar,
som ligga förvarade i deras berg, äro utbredda i
deras fruktbara dalar, ännu väntande på odlarens
plog, eller tillväxa i deras skogar, ännu ej indelte
till stående och oföränderligt räntegifvande kapitaler.
Den från äfventyren återkomne ynglingen ser nu
först – och med hänförelse – hvilket rikt fält
naturen anvisat honom till verksamhet Han känner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
