Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Karl XII:s hviskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han dyrkat upp låset och går omkring och
hviskar.
Och hör bara på, hvilka tilltag!
Ankarsparre hade aldrig i sitt lif tänkt på
något som att han hade ett fosterland. En blick
på hans stamträd skall visa, att detta hade
historisk grund. Likaväl som major Dömmares
urförfader tjänat under Karl XII, hade äfven
Ankarsparres gjort det, men skillnaden var den,
att Ankarsparres blifvit adlad såsom varande en
utaf dem, hvilka inburit glödande kanonkulor
i hjältens tält.
Sedan dess hade släkten tjänat konung och
fosterland på det sätt, som varit för hvarje
tidsskede karaktäristiskt.
Sålunda hade kanonkulans son gjort det
under frihetstiden genom att ta rikliga mutor,
hans son hade legat i buskarna vid Haga för
att skjuta på Gustaf IV Adolf, och hans son,
Ankarsparres far, hade, om jag nu skall vara
uppriktig, supit på sig delirium, medan Ankarsparre
enligt sin tids ideal tjänat konung och
fosterland genom att ge dem en god dag.
Precis på samma sätt som äfven major
Dömmare med hustru, född von Kask, och son,
Anna Litzelius, kapten Battong, baron Stallporten
och Johan-Pontus Silfverhåål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>