Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Taxen och äppelträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågdal i skydd af denna kam glidande
långsamt ner mot öster; och det är ju en storartad
syn för inbillningen, om man tänker sig hela
jorden såsom stelnade vågor, såsom ett
stelnadt jättehaf, i hvars vågdalar människorna bo,
medan det forna hafvets jättevarelser ligga
inbäddade under deras fötter, under den mark,
där deras skördar gro, deras hus resa sig och
deras barn leka, och medan de skyddas af
vågkammarna med deras skum af evig is och snö,
gnistrande i solen, som skapat alltsammans.
Ett intryck, som närmar sig en sådan
känsla, får man just, om man från kupéfönstret
följer de utsikter, som visa sig under tågresan
öfver Västergötlands slättbygder, då man
passerat Falköping-Ranten. Och nu hade våra
resenärer just lämnat denna punkt bakom sig;
skogen hade upphört, och söderut ner mot
Svältornas ödebygder, ut mot trakter, som äro
fyllda af väldiga mossar om tillsammans en
70,000 tunnlands areal, låg landet med sina
gränslösa vidder, blånande som hafvet och
som hafvet skiftande under molnens skuggor.
Jorden upphör här att vara människans
spegel, den är himlens och oändlighetens; tanken,
den nyttiga och ständigt byggande, står försagd,
men med en säregen befrielsens känsla breder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
