Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Till »Läran om den experimentella erotiken». Efter professor J. G. Wohlgemuth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för vindarna. Därför ler du, gamle man, åt
all världens tankar och hviskar i ditt hjärta
med Salomo: allt är förgänglighet, och endast
ett är visst, att Ouds fruktan är vishetens
begynnelse!
Så satt den vördnadsvärde gamle
professorn och undervisade sig själf, ty undervisa
måste han, och hade han icke andra att
undervisa, så undervisade han sig själf.
Men kyparna stodo i en klunga i ett hörn
och sågo i smyg på honom och hviskade
sinsemellan och sade:
– Den är rubbad!!
Ty sådana äro nu en gång människorna,
och det är deras vackraste betyg: de tro, att
alla andra äro dårar; den dag de hyllade dem
som kloka, vore världen död!
Ankarsparre och Anna Litzelius, för att
nu återgå till dem, flyttade sig efter supén öfver
till Eggertz’ musikträdgård, förbi hvilken ån
flöt blank och ljudlös i sommarkvällen;
musiken spelade, och rundt omkring reste sig
staden med sina bleka fasader och stengator,
hvilket allt skapade denna, jag skulle vilja säga,
torra och hvita känsla, som är så betecknande
för vårt lands vackra sommarkvällar i staden.
Nu voro de redan midt inne i det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
