Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Till »Läran om den experimentella erotiken». Efter professor J. G. Wohlgemuth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Synnerligen förargligt för fröken! sade
Ankarsparre.
– Ja, ohyggligt! försäkrade hon, och som
nu den pipan var lossad, spände hon hanen
på den andra, siktade och sköt. Hon berättade
sin historia; att modern varit en världsberömd
konstnärinna och fadern . . . ja, hon sade det
inte precis ord för ord, men Ankarsparre
förstod, att han varit statsminister . . . gubben
Björnkatt stats-minister!!! Hm! Själf hade
hon hela sitt lif varit understödd af fadern, och
nu skulle hon bada och hvila, emedan doktorn
påbjudit det efter alla de själsstrider, hon
genomgått för de båda beundrarnas skull.
– Herr Ankarsparre ser, hur blek jag är!
sade hon.
– Mycket blek! svarade han artigt.
– Skall inte herr Ankarsparre gifta sig?
frågade hon då.
– Min fröken, svarade han med djupt
allvar, då en ung dam, som jag fordom plägade
kyssa, en gång helt plötsligt och oförmodadt
sade: när vi bli gifta, Patrik . . .
– Nej! Heter herr Ankarsparre Patrik?
– Ja, efter min farfar . . . så tänkte jag . . .
– Och jag Anna, efter min mor . . .
– Synnerligen vanligt! sade Ankarsparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
