Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sveriges poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Detta var den mest förbluffande
händelse, jag upplefvat i mitt lif, och jag tar mig
friheten att lyckönska mig själf!
– Ja, det var verkligen det sista, jag tänkt
mig! sade Anna Litzelius och var alldeles röd.
Herr Ankarsparre på Mårstad!
Och så gjorde hon ett litet synnerligen
betecknande tillägg:
– Ja . . jag menar inte, att! . . Mårstad är
säkert ett alldeles utmärkt ställe! sade hon,
lite förvirrad.
Det var ju bara det fatala, att hon kallat
fostermodern för sin sköterska från barndomen,
och Packlins voro gamla bekanta till hennes
fosterföräldrar och enkla människor och visste,
hur enkelt hennes hem var och hela
sammanhanget, och – ja, Gud, en sådan historia!
– Min fröken, sade emellertid
Ankarsparre. Det är visserligen icke min vana att
inleda min dag med vin, men nu måste vi ha
ett glas rhenskt eller hvit bordeaux för att
stärka oss efter ett sådant äfventyr! Det är
ju fullkomligt som i en roman!
Och så togo de in vin.
Detta är Sveriges fina och oskyldiga poesi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
