Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Mårstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dömmare och kraflade sig hastigt upp ur sin
iråkade apati.
– Baron Ankarsparre! svarade gumman.
Från Stockholm!
Det hade gubben tagit reda på inne i stan.
Då sågo majorn och majorskan på
hvarandra, och gumman pladdrade:
– Ja, här ska bli så trefligt i sommar så,
vi väntar allt en ung vacker fröken också!
Men när herrskapet Dömmare kommit in
till sig, kunde majorskan inte längre bära alla
motgångar. Hon hade rest från Boden i sot
och damm genom hela Sverige, ända hit ner
för att kunna säga, då hon kom hem: Och
jag var med! Men hvad var detta att låna
glans utaf? Ett gammalt ensamt hus bland
kullarna, medvurst, flugor och en S:t
Bernhardshund!
Hon lutade ansiktet i händerna och grät.
– Hur gammal . . . är . . . gene . . ral . . Anka
. . Ankar. . spa . . sparre, Axel? frågade hon.
– Jag skall se efter i adelskalendern!
svarade den stackars majorn, som kände sig
hjälplös och visste, att generalen icke på länge varit
i aktiv tjänst.
Men när han genomsökt sin koffert,
upptäckte han, att adelskalendern glömts kvar –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
