Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han var det, och dels emedan hon trodde
sig därigenom skola vinna Ankarsparres gunst
Sådana äro människorna, herregud!
Sålunda gjorde förhållandena Ankarsparre
till en bulvan för Anna Litzelius. Men äfven
för major Dömmare! Utan att han i sin
oskuld anade det minsta.
Majorn ville nämligen à tout prix ha den
förtjusande flickan till Ödeborg, dels för sitt
nöjes skull, och dels för att pryda sig med att
uppvakta henne lite. Men majorskan kände
inget vidare behof efter den prydnaden, och
därför spelade majorn ut den förträfflige
Ankarsparre. När herrskapet Dömmare anlände till
Ödeborg och fingo se supén, som just
serverades vid deras ankomst, svällde majorn med
ens upp som en kalkontupp och knuffade sin
hustru i sidan.
— Och herregud, hvilket smörgåsbord!
hviskade han. Hvilka omeletter! Stekt fisk!
Kotletter! Se du?
Och så såg han allvarligt på majorskan.
— Nej, vet du! sade han. Jag kan inte
stå till svars med att låta de båda arma
stackrarna försmäkta på Mårstad! Jag ringer till
Ankarsparre.
— Och ber honom föra hit... jo jo!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
