268 (Ankarsparre. En fin och oskyldig roman)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nedanför henne stod major Dömmare och
läste med darrande röst och eldrödt ansikte:

Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
folk, som ärft hjältars land och deras dygder glömmer,
ur skuggan af min dal jag ägnar dig min sång,
dig söfver smickrets tal, hör sanningens en gång...

Och den som varit nog bildad att anskaffa
en så fin dikt, var fröken Axeline, ty här se
vi fosterlandskärlekens allra vackraste
egenskap. Den är som grafven, som allt försonar.
Fröken Axeline, krigsrådinnan, änkefru Modest,
Tvättbjörn, alla hade de samlats kring och
kommenderats af major Dömmare, och parollen
var blott en.

Sverige! Sverige! Sverige! Sverige!
Sverige! Sverige! Sverige!

Och det var en vacker tablå; åter steg
vatten i Ankarsparres ögon, ty han var ju
tokig.

Och när tablå och dikt voro förbi, vände
han sig med flammande ansikte till professorn
och sade:

— Herr professor! I samma ögonblick
jag såg denna tablå, hörde jag som ett doft
klämtslag ur himlen. Kan professorn förklara
för mig, hvad det var?

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 15:58:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/lnankar/0268.html

		Ankarsparre. En fin och oskyldig roman / 268 (1912) Author: Ludvig Nordström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|