Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfor han sådana känslor, som fru Cecilia
Bååth-Holmberg varnar alla patrioter för i
tidningarna — det enda oförklarliga i saken är,
att dessa känslor hos den ursprungligen fine
Ankarsparre berodde på ett öfvermått af
patriotism, och kanske kan en hel del förklaras på
den vägen samt med vederbörlig
uppmärksamhet fäst på den stelkramp i hjärnvindlarna, som
uppstår, då människor syssla med det de inte
fatta.
Alltnog, där låg Anna Litzelius på sängen,
och hvad hon tänkte, vet Gud allena, men
hennes mun darrade, hennes ögon tårades, och
där stod Ankarsparre, och hans knän skakade,
så att de slogo hop och sade: klang, och
tänderna skallrade i munnen som porslin i
aktersalongen på en skärgårdsbåt.
— I... i... i Stockholm...! lyckades han,
af allt att döma, ändtligen säga.
Men då hördes en röst från dörren.
— Å! Förlåt! Jag störde!
Anna Litzelius flög upp. Ankarsparre
snurrade helt om.
— Majorn! ropade Anna Litzelius.
Och där stod major Dömmare — med en
stor röd rosenbukett i hand, och han var icke
längre röd, han var blek med blå läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
