- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
278

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som med dem, hvilka äro så rädda för döden,
att de begå själfmord. Hon var så feg, att hon
var modig.

Och där står hon nu! Klädd i den
kokettaste morgondräkt, med sidenband och tofflor,
hel och hållen som en aptitlockande krokan.

Jag har redan fått glädjen visa dig
fosterlandskärlekens inverkan på människan. Nu får
jag den icke mindre stora tillfredsställelsen att
visa dig religionens.

Ty när Ankarsparre såg henne i denna
lätta, intima toalett, började hans tänder skallra
så, att till och med fjädrarna i den engelska
järnsängen gåfvo ljud ifrån sig.

Och hvad gjorde han? Han sträckte ut
armarna mot henne och mumlade:

— Min fröken! Min fröken!

Anna Litzelius darrade också, men af oro.

— Herr Ankarsparre! sade hon. Jag
känner mig så oerhördt upprörd. Jag vet inte,
hvad jag gör. Jag har hela tiden bara legat
och grubblat på hvad ni sade inne i mitt rum
i afton. Majorn kom ju och afbröt. Ni sade:
i Stockholm... och sedan blef det icke mer.
Hvad menade ni, herr Ankarsparre? Hvad ville
ni säga?

Ankarsparre satt upp i sängen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:58:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lnankar/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free