Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skydda sig mot majorskan Dömmare. När hon
såg henne sur och högdragen på morgonen,
så tog hon henne helt enkelt afsides och
anförtrodde henne i allra djupaste hemlighet, att
hon skulle gifta sig med Ankarsparre.
Och se! Majorskan blef glad som en
morgonvind.
— Inte ett ord skall jag säga till Axel!
Det kan fröken vara lugn för! sade hon
skrattande. Nej, minsann!
Han skall sannerligen få plågas! Det är
bara rätt åt honom! Gamla gifta karln och
major och allt! Det gör så godt, det gör så
rasande, innerligt godt! Låt honom hållas!
Låt honom hållas, kära fröken!
Men så kom hon att tänka på annat.
— Hvad förtjänar han, kära fröken? Herr
Ankarsparre?
Ja, se det visste inte Anna Litzelius, men
hon ville så gärna veta det.
— Ja, för all del! Gå inte och ställ sig
i olycka, snälla lilla fröken! Ta först och
främst reda på hans ekonomi!
— Men hvem vet nånting om den, snälla
majorskan? frågade Anna Litzelius.
— Professorn då!
— Ja visst! Professorn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
