- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
289

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han kan bli både en god konstnär, en god
make och en god far!

Jag torde icke behöfva säga, att Anna
Litzelius icke tänkte rådfråga Spinoza, om hon
skulle gifta sig med Ankarsparre eller ej, och
själens frihet intresserade henne ungefär lika
mycket som kejsaren af Kina. Hvad hon ville
ha, det var taxeringskalendern, och den fanns
inte.

Och där stod hon! Men som hon var en
i grund och botten klok ung dam, så skötte hon
Ankarsparre, och han vistades dessa dagar i
himlen mer än på jorden och tänkte icke på
pengar, hus och hem utan på allt, hvad han
nu skulle komma att göra för fosterlandet, då
han blifvit gift med en så utmärkt kvinna som
Anna Litzelius. Så tokig var han, och därom
var han tyvärr icke ensam!

Men hur skulle det nu gå med allt detta?

Vi få inte glömma major Dömmare. Han
var lika tokig som Ankarsparre, ungefär, men
inte af fosterlandskärlek utan af de salta baden,
och det är inte mycket bättre.

— Ja, vänta du! tänkte majorskan.

Men majorn sa:

— Hör du, kära Victoria, vi kan inte lämna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:58:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lnankar/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free