- Project Runeberg -  Bonde-nöden /
16

(1933) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 2. Hr Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste jag räkna på, vad jag skulle ut med, och se efter, vad
som gav mest kontanta pengar, och det var mjölken och
fläsket och säljbara spannmålen.

– Skogen då?

– Nej, den har aldrig gått mer än till husbehov.

– Nå, de lån, som herr Andersson tog upp, vad använde
herr Andersson dem till?

– Jag byggde ordentliga hus och uthus, lagård, loge och så
vidare, för man skall veta, vad kostnad skiftet medförde, då
man flyttade ut ur gamla byalaget. Och så att iståndsätta
jorden.

– Och nu bara en sista fråga, herr Andersson. Vad hade
skiftet för följder för jordbruket och den enskilde jordbrukaren
i stort?

– Jo, det kan jag nog svara på. Det var det, kan jag säga,
att före skiftet var det människan, som gick i tur, för se gården
den gick i arv från far till son men rördes aldrig. Men efter
skiftet var det gården, som gick i tur, för nu kunde den
bibehållas, bara om man kunde sköta den, så att det bar sig. Och då
blev det ju bra nog ofta ombyte av ägare. I början.

– Nå, vart det inte mycket stridigheter av detta?

– Jo, det vart det. Till en början, vill säga. Då var det
mycken strid och avund mellan bönderna, för var och en tyckte,
att den andre fått bättre jord och läge än han. Men sen, när
man kunde hålla sig kvar lite till mans, var och en på sin jord,
då blev det nog så småningom inbördes respekt, och nu, får
jag säga, ha vi nog kommit lite längre ändå, för nu ha vi
bönder, åtminstone här på orten, börjat komma underfund om, att
vi både måste och kan samarbeta till nytta för alla, därför att
vi ha gemensamma intressen.

– Herr Andersson menar alltså, att detta varit den
allmänna gången inom jordbruket, från skiftets genomförande
och till nu?

– Ja, om det varit så för hela Sverge, kan jag ju inte veta,
men nog kan man säga, att det varit så, det gått till här på
orten.

Därmed var det första samtalet slut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:58:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lnbonde/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free