Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 4. Utsädesodlaren, arrendatorn och godsägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av detta tillstånd, mina herrar? Strid! Strid pä kniven mellan
sammanslutningstanken och alla de egoistiska särintressena
med »de stora» och slaktarna i spetsen.
Där ha herrarna verkliga läget!
Nej, mina herrar, det finnes bara en makt, som kan rädda
oss. Det är maskinerna. Se bara på lantarbetarproblemet. Vad
är kärnan i det problemet? Bostäderna. Där bostäderna äro
tillfredsställande, är det genast bättre förhållande mellan herre
och dräng. Och där är det just maskinerna som förorsakat
bättringen, ty genom att de göra en del mänsklig arbetskraft
överflödig i utearbete, i mjölkning o. s. v., ha hustrurna fått stanna
hemma och fått vårda och pynta stugan, varmed trivsel
kommit. Kom ihåg, att i allt jordbruk är det på kvinnan allting till
sist ankommer. Hon är det naturligt konservativa och stabila
elementet . . .
Där hade jag kvinnans sak för första gången berörd under
denna resa. Den skulle återkomma titt och ofta.
Nå, låt oss nu tänka tillbaka på utsädesodlaren och
arrendatorn! Båda voro ostridigt duktiga karlar. Men blinda.
Genom att stödja hela sin existens, som vi sett, på privatslaktarna.
Ty därigenom gåvo de dessa sammanslutningens naturliga
motståndare ständig kraft att hålla jordbrukarna i ekonomiskt
slaveri och dymedels försinka tillkomsten av ett sunt ekonomiskt
avyttringssystem för Sverges jordbruk.
Och godsägaren! Varför sökte ej godsägaren, som drog nytta
i form av kroppsarbete av sin arrendator, ordna så, att denne
blev fri slaktarens tyranni? Godsherren visste mer än väl, hur
ställningen var. Men! Hans eget egoistiska intresse höll honom
tillbaka. Han fick billig arbetskraft så länge sammanslutning
ej realiserats. Därför tjänade slaktaren i själva verket hans
intresse.
Jag började förstå, att det inte var så rasande stor skillnad,
när det kom till kritan, mellan industrins och jordbrukets
problem, som man, antingen av gammal slentrian eller av
ill-fundighet, alltid gjorde gällande. Det var samma grundproblem
i båda: människan och organisationen.
Och med det intrycket outplånligt inbränt i min själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
