Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 6. Övre småländska höglandet och dess förvandling från slutet av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 6.
Övre småländska höglandet och dess
förvandling från slutet av 1800-talet.
En ny ciceron tillstötte, en lång, mager, allvarlig, militärisk
ung man. Han presenterade sitt län, Jönköping.
– Smålänningen i denna del av landskapet, sade han, vi ha
ju i Småland inte mindre än tre län, Jönköpings, Kronobergs
och Kalmar, samt 4 hushållningssällskap, eftersom Kalmar läns
är uppdelat i Kalmar norra och Kalmar södra, smålänningen i
denna del av landskapet, det vill säga i Jönköpings län, är
arbetsam, född fanatisk jordbrukare och kanske framför allt
stensprängare. Han är vidare konservativ, skrytsam men
samtidigt otroligt hjälpsam vid verkligt behov.
Han måste som jordbrukare uppfostras bit för bit, ty han
kan visserligen, praktiskt taget, arbeta hur mycket som helst,
men han är komplett oförmögen att se ekonomiska
sammanhang. Numera börjar han emellertid att alltmer vakna. Men
han är och förblir dock framför allt nyodlare, det är hans
kärna. Med detta sammanhänger att här existerar ingen som
helst bokföring, utan allt går på en höft. I stället för
bokföring och ekonomisk planmässighet praktiserar man i dessa
bygder en hård sparsamhet, framtvingad av fattigdomen och
misstolkad till »snålhet», som visserligen också rätt ofta är
för handen.
Och så till sist: Smålands jordbruk, speciellt i detta län,
skulle vara omöjligt utan skogens hjälp.
Det var presentationen. Hur komplett olikt Östergötland
detta Småland, genom ciceronens ord, reste sig omkring mig!
Men icke bara genom dessa ord utan även genom hela den
anblick det erbjöd. Vi hade åkt från Östergötland över Omberg
med dess ljusa slätt- och leende trädgårdsnatur mot fond av
den medelhavsliknande Vättern, hade svängt av därifrån
söderut och känt vägarna alltmera stiga uppåt, hade kommit
in i norra Smålands skogsregion, där de vida östgötska fälten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
