Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godsen, di sköter skogen med ordning. Men si jorden, den bry
di sej inte om.
— Vad är värsta svårigheterna för jordbrukarna i Halland?
frågade jag.
— Virket. Det är ett rent elände. Virke till byggen och
snickeriarbeten. För det virke man kan komma över är dels
dyrt och dels dåligt.
Och han slöt:
— Jag har aldrig brukat lejt arbete. Jag har arbetat själv.
Då går det alltid. Och så kvinnan, go herrar! Vad hon betyder
för jordbrukaren, det kan ingen stadsbo begripa. Men hon kan
spara lika mycket inne i huset som en karl kan tjäna ute.
En annan bild av framför allt historiskt intresse gav en
gammal bondepolitiker.
— Märglingen, ja, sade han betänksamt. Det var nog mycket
riktigt början till allt som sedan har kommit här i Halland.
Den tog full fart på 1860-talet, och som följd av skördarnas
ökning blev det en väldig havreexport på England, men med
den följde så småningom också övergång till produktion av
ladugårdsprodukter och så började mejerirörelsen. Ännu så sent
som på 1860-talet stod jordbruket här i Halland så lågt, att
i vanliga bondgårdar och särskilt om vintern inte producerades
mjölk tillräckligt ens för gårdens egna behov utan till
kvällsmat dracks i regel en blandning av svagdricka och sirap. Då
kanske herrarna kan uppskatta vad herrarna nu ser här i länet.
— Men, fortsatte han, det finns nog saker och ting att
anmärka på, här också. Bönderna till exempel. Det är samma
fel med dem här som på andra håll. De ska ha ögonblicklig
utdelning av årsvinsten i alla företag. Därmed inget
reservkapital! Och så störtar varje deras företag vid minsta
påfrestning. Och så ha vi fått egnahemsrörelsen. Skuldsättning kan
aldrig vara rätta sättet att börja. Nej, torpen voro bättre, det
var en längre men en säkrare väg. Men de försvinna.
Ja, sade gubben, man får väl se en dag, var det slutar
alltsammans.
Och han lät föga optimistisk för sin del.
Så gjorde jag på initiativ av Skogsplanteringssällskapet en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
