Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På färden inåt landet ventilerade jag med ciceronen de
egenartade förhållandena i Dalsland, som fått ny belysning under
diskussionen vid Trollhättan. Han lade upp saken så här:
— Dalsland och i stort sett hela Älvsborgs norra län, sade
han, saknar stödnäring för jordbruket, som ensamt måste bära
brukarna. Enda undantag bildas av torpare och arrendatorer
under gods, som ha skog. Och detta är i stort sett samma
förhållande som det, vilket råder i vissa delar av södra Halland
och mellersta Bohuslän. Vad nu speciellt Dalsland angår, så
är att minnas, att där gick på 70—80-talet den stora
havre-exportfebern fram. Då köpte man gårdar utan ett öre på
fickan, och när febern var över, rasade hela jordbruket i
landskapet och kom inte på fötter igen förrän långt in i det här
seklet. Det är bakgrunden till nuvarande läge, och
huvudproblemet där är: täckdikning och gödsling. Dalsland skulle
faktiskt kunna bära mångfaldigt större befolkning, om bara
det problemet kunde lösas rationellt, men som det nu är,
avfolkas landskapet i stället.
Genom dessa ord trädde en ny dager fram över detta
stackars vackra men ödsliga Dalsland. Jag hade lagt märke till
folktomheten i landskapet och nu återfann jag en stämning,
som jag redan förut åkt igenom: norra Blekinges. Men mer än
det. Hela Sydväst-Sverge hade något odeciderat över sig — än
så länge åtminstone. Var det närheten till skogen och
industrin? På andra sidan Vänern började ju svenska storskogen,
däruppe hade man sågverken, cellulosafabrikerna,
järnindustrin, de stora verkstäderna, av vilket allt sydliga Sverge
hittills endast uppvisat spridda förekomster. Detta gav åt hela
Syd-Sverge, när man betraktade det härifrån väster, från
gränstrakterna till det mer utpräglade Järn- och Trä-S verge, en
egendomligt vacklande karaktär. Det var icke rent industriellt
och lika lite rent agrart. Det hade på något sätt ännu icke
funnit en genomförd huvudform för sitt ekonomiska liv så som
norra Sverge. Icke ens i Skåne. Det var än så länge, även där,
förnämligast ansatser, början till en jordbrukets
industrialisering. Men icke mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
