Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbi. Inget tecken till att han hört något. Vi tutade och tutade
och hade slutligen nosen av bilen alldeles i bakändan av
flakvagnen. Men han gjorde ej en rörelse. Man kunde bara se, att
han liksom stelnat till i ett envist beslut att låtsas ingenting
höra. Vi hade brått och beslöto att söka komma fram genom att
köra förbi, men som vagnen kom en fot ur körbanan, sjönko
båda vänsterhjulen ner i den lösa sanden, och där stod bilen
med skarp slagsida. Nedanför jäste den lösa, vattendränkta
marken, och vi måste ha hjälp. Men bonden? Hade icke gjort
en min! Vi tutade. Icke en min. Han fortsatte som ödet och
försvann i en skogskant. Vi signalerade åt folk i gårdarna, som
åsett hela händelsen. De gingo in i husen. Just när vi beslutat
gå upp till dessa genstörtiga människor, kommo gudilov två
andra bilar, som med förenade krafter lyckades få oss ur vårt
besvärliga läge. Vad dessa bilar sade om folket på trakten,
lämpar sig ej för tryck.
Vi fortsatte och kommo upp på höjderna med vid utsikt över
ett hav av fjärran åsar. Häruppe voro karga stenåkrar som i
Småland men vida mindre stenmurar, gråblåsta stugor, gnetiga
äppelträd. Jag ville komma in i någon stuga och personligen
ta reda på, hur syarbetet gick till samt resonera med folket.
Men så fort vi bara nalkades, kom karln i stugan ut på bron,
tittade mörkt och svarade på vår hövliga anhållan ett lågmält,
envist: nej.
Min ciceron sökte folk han kände i deras stugor. Stängda!
Man var »borta». Det var ingenting annat att göra än att
fortsätta. Så inne i en skog, bara några hundra meter från en fattig
by med små stugor, hade en svensk-amerikanare kört en stor
»Buick» halvägs ner i en bäck. Bilen hängde över en fallfärdig
bro, med nosen mot vattnet och högerhjulen upp i luften. Vi
marscherade till stugorna och bådo folk komma till hjälp. De
stodo på stugbroarna och svarade bara trumpet:
— Nej!
Det blev att söka närmaste telefon och ringa till Borås efter
bärgningsbil.
Icke utan lättnad i sinnet kommo vi så från detta dystra
högland ner till den leende, soliga Viska-dalen, som med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
