Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Annars, sade ägaren, tar man ju i regel här i Sverge t. ex.
liljekonvaljegrodd ifrån Holland. Men de svenska äro bättre.
— Vart går allt detta?
— Till Göteborg, Lidköping och Stockholm.
Detta var, med andra ord, i stor skala samma fenomen som
småbrukares och egnahemmares blomsterodlingar invid landets
städer och olika småsamhällen. Skalan här framgick av följande.
— Hur pass mycket konvaljegrodd kan säljas pr år?
frågade jag.
— Cirka 50.000 stycken.
— Och priset?
— 70 à 80 kr. pr tusen.
— Och det går till Stockholm alltsammans?
— Till Stockholm? Inte en grodd.
— Vart då?
— Till Malmö. Det tar hela produktionen.
— Men Stockholm då?
— En gumma i Stockholm tar hela bärproduktionen. Hon
får 10 procent på försäljningssumman och det går bra.
— Nå spannmål då?
— Nej, jorden här är icke spannmålsjord, så den vi får går
till djuren, så att vi säljer ut den genom dem.
— Och priset på mjölken?
— Har stått i 16 öre men nu gått ner till 14.
— Varför?
— Ja, dels beror det på bussarnas vida räjong, som
möjliggör tillförsel från långa håll.
Jämför Småland, Blekinge och klagomålen där!
. . . och dels beror det på de vidgade kulturbetena, som
började här 1918 och drivit upp produktionen och därmed
konkurrensen.
— Men äro inte dessa beten då av ondo?
— Nej, tvärtom! Det är bara en övergångstid för
närvarande. Det blir organisation en dag och då kommer
kulturbetena att bli enda vägen för jordbruket. Plus ensileringen av
hö, som kommer att lösas och frigöra oss från beroendet av
importerat kraftfoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
