Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställer sig. Samma slags svårigheter göra sig gällande i de
norra som i de södra delarna av landet, samma hjälpmedel
prövas, och samma väg ut ur efterblivenheten rekommenderas av
de ledande inom jordbruket: organisation, industrialisering,
specialisering och uppdrivande av kvaliteten.
Konstaterandet av denna likhet mellan södra och norra
Sverge var det, som framför allt gav besöket i norra
Ångermanland intresse, och om denna likhet framträtt för första gången
fullt klar däruppe så skulle besöket i Jämtland än grundligare
inpränta den sanningen, att Syd-Sverges uppfattning om
nordsvenska förhållanden knappast på någon punkt håller riktigt
streck.
§4.
Till den nationella enhetens historia.
Det första intrycket av Jämtland, när man nalkas Östersund
österifrån, på landsväg från Sollefteå, d. v. s. över
Ragunda—Stugun, är icke särdeles sympativäckande. Från de leende
bygderna vid Sollefteå dyker man in i den verkliga norrländska
storskogen, och sen tycks den aldrig vilja ta slut. Vatten,
älvbitar, sjöar blinka till, rödmålade samhällen ligga till synes
livlöst sovande i sommarnatten bland skyhöga granar, men
man ser sällan öppen bygd, det blir bara mörkare och mörkare,
tyngre och tyngre skog. Slutligen förefaller själva landsvägen
inte längre orka vindla hit och dit för att söka komma ut i
det fria. Den ger upp, lägger sig rak och resignerad, mil för
mil som ett vitt begravningslakan, skogen krymper, dvärgträd,
myrar, svedjor, nakna bergpartier efterträda storskogen, vägen
tycks ha kommit fel och gå mot Lappland eller snarare mot
Nordpolen, ty sommarvärmen dör bort i den isklara luften,
man har känslan av att nalkas den eviga snön, och så med ens
sjunker skogen bort som genom ett trolleri, man ser ett
vidsträckt, kallblått vatten djupt under sig, fjärran i himlen anas
ljusblå fjällmassor, nere mot sjön synas hustak, torn,
flaggstänger. Huttrande av kyla skramlar man in i en död stad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
