Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan omöjligt att förstå honom, och när familjen, unga och
gamla, småningom samlades och började föra ett högljutt
inbördes samtal, begrep jag faktiskt inte ett dugg. Var det
svenska, var det finska, eller vad var det egentligen för språk?
Inte ens ciceronen kunde fullt förstå. Med gemensamma
ansträngningar lyckades vi emellertid till sist få fram följande.
Gården räknade 32 tunnland åker och 24 tunnland skog,
dålig, klagade gubben. Hade 8 kor, 1 häst och 6 svin. På vår
fråga, om alla hade lika klen skog, blev svaret, att så var
förhållandet och att man i allmänhet:
— Köpt virke mer än sålt!
Vilket lät egendomligt uppe i Norrland. Vad man önskade
och knotade över att icke ha, var industri att sälja jordbrukets
produkter till. Nu hoppades man på utveckling av det
närbelägna Boliden.
— Denne gubbe, sade ciceronen, är den trädgårdsodlande
bonde, jag talat om!
Och vi fingo nu konstaterat, att han hade 30 äppleträd,
hallonbuskar, vitkål och diverse andra köksväxter. Gården var full
av nyplanterade fruktträd, av granna blommor, och sken i
solen av dessa, en sällsynt, att icke säga enastående företeelse
på den norrländska landsbygden.
— När började ni med denna trädgårdsodling? frågade jag.
— 1913, svarade gubben.
— Och hur kom det sig?
— Det var hushållningssällskapets trädgårdskonsulent, som
övertalte mig. Han var duktig att tala, karn dänn!
Så visade han sina träd, log och visade, men att få mer ur
honom lyckades ej. Den stora förtegenheten längst i norr hade
börjat, samtidigt med pörtena och brunnssvänglarna.
— Vad som främst utmärker dessa, närmast på
naturahushållningens grund alltjämt kvarstående bönder, sade ciceronen,
när vi tagit farväl av gubben, är misstänksamheten. De vilja
sålunda aldrig höra talas om mellanhänder i någon form. De
skola lämna varan personligen, direkt i avnämarens händer,
och motta betalningen direkt av honom. Därför har det, här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
