Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är läget i detta nu! Och hur tecknade det sig i
Norrbotten? Vad först och främst landskapet angår, så erbjuder det
redan vid övergången från Västerbotten en avgjort mera
primitiv anblick. Medan i Västerbotten ungefär en tredjedel av
den öppna jorden var lagd under spannmål, för kusttrakten
87 procent, så var motsvarande areal i Norrbotten cirka en
femtedel, resten var höängar. Man hade också närmast ett
intryck att ha lämnat åkerfälten bakom sig och att ha stigit över
gränsen till tundrans område, till de stora gräs- och
betesmarkernas värld, upp mot norr alltmer tovig, lågvuxen, sträv och
knapp. Och dock gör t. ex. Torne-dalen, bland annat genom
de ute i älven belägna s. k. gräsöarna och genom vida
grässlätter ett, även ur jordbrukssynpunkt, mäktigt intryck, och
att märka är dessutom, att kornet kan mogna ända så långt
norrut som i Vittangi. Vad som emellertid i hög grad bidrar till
känslan av primitivitet är bebyggelsen. Visserligen finnas både
präktiga, stora bondgårdar, moderna ladugårdar och moderna
samhällen, med massor av butiker, med bilstationer,
busstationer, bensinstationer o. s. v., men i genomsnitt sjunka dock
husen och gårdarna i höjd, liksom skogarna, det grå vill lätt
dominera, och trots den kvävande sommarhettan kände man så
fort man kom i skuggan, att bakom alltsammans och mycket
nära under ytan låg kölden på lur, och t. ex. uppe i Pajala
verkade sommarluften på något vis som vårluft längre neråt lands,
hög men blek, vass och liksom speglande is och snö
någonstans i fjärran. Folket, som ju häruppe rätt mycket är blandat,
av svenskt, finskt och lapskt blod, förefaller också mer
småväxt, alldeles som husen och skogen. Och så den rikliga
förekomsten av myrar och mossar, av låga, sanka sjöar, av sand
och grus. Man skulle kunna sammanfatta det totala intrycket
så, att man kände sig ungefär, som då man genomvandrat en
stor stad och nått till utkanterna med deras glesnande, fattiga
bebyggelse och magra, grusiga terränger. Här var Sverge slut,
här var dess yttersta utkant.
Men när jag så steg in i stugan hos det första
intervjuföremålet, måste jag häpna och — glädjas. Det var en interiör som
i Östergötland eller på Smålands-kusten: prydliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
