Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, bär sig jordbruket på Gotland?
— Det kan givetvis gott bära sig, under normala tider, och
gårdar, som genomfört förnuftig rationalisering, bära sig också
nu. Dessutom gårdar, som ha lyckan att vara skuldfria, och
sådana finns det gudilov gott om här på Gotland.
— Det allmänna ekonomiska tillståndet på ön är alltså gott?
— Det kan man nog säga, tror jag. Här finns visserligen inga
vidare rika jordbrukare, men den allmänna ekonomin är god
och skuldsättningen relativt liten.
Så kom domen, slutdomen, ur småbrukarens mun. Det var en
lugn, allvarlig, jättelik man, som stod barhuvad i julidagens
solsken utanför sin stuga, mot fond av en närbelägen, gammal
vit Gotlands-kyrka.
— Jordbruket på Gotland! sade han långsamt. Om det kan
bära sig? Ja, det kan det. Men en sak vill jag säga herrarna,
och det gäller inte bara Gotland utan hela Sverge. Och det är
frågan om industrin och jordbruket. Industrin är nog bra på
sitt sätt, och klart är, att utan industri skulle Sverge inte kunna
klara sig, lika lite som andra länder. Men ser herrarna, det är
en sak, som skiljer industrin och jordbruket åt, och det är det,
att industrin är ung, men jordbruket är gammalt. Industrin
skapar lyx och har trott i sin oerfarenhet, att lyxen var
huvudsaken i livet. Vi ha sett, vart det har fört. Mitt i lyxen, som
överflödar, svälter miljoner. Och industrin har smittat ner de
unga, mellan 16 och 30 år, inom jordbruket, d. v. s. dem, som
inte ha mognat och lärt sig räkna. Nu vill bonden ha lika fint
som de rika, för så vill industriarbetarna. Den där, säger han,
har 4 rum, då ska jag ha 5! Det är det, som är rötan i Sverges
jordbruk i dag. Innan man har insett den enkla sanningen, att
mer än annat är det fåfängan, som är krisens or sak, blir
det ingen bättring. Det är nog bra med kraftbesparande
maskiner och rationalisering, men ingen verklig ändring kan
åstadkommas bara med sådana yttre medel. Det är inifrån det skall
komma, och därför säger jag herrarna, att det vore bättre, om
man inte talade så mycket om, att det är en ekonomisk kris för
Sverges jordbruk, för det är egentligen, om jag inte alldeles
misstar mig, mycket mera en andlig kris. Och den beror på, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
