Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ref sticka ut, grunden växa alltjämt i antal,
fyrbåkar, prickstänger och bojar uppträda allt oftare,
och Holmö gadd utanför Umeå, Rönnskärs fyr
söder om Piteå, Rökallen utanför Luleå och Malören
utanför Haparanda visa stegvis terrängens öfvergång
till smala horisontband i väster, skyddade mot
hafvet af grundstenar, låga skär och sandbankar,
grågula, nakna eller med marskog, arma till att
se på.
Den norrbottniska skärgårdsnaturen liknar för
resten i någon mån den stockholmska, blott att
vattenytorna äro ojämförligt mycket större, öarna
lägre, mer spridda, mer sandiga och i afsaknad af
den glada grönskan, men kustens ansikte är mildt
och smeksamt i blicken, mindre öfvermodigt än
stockholmstraktens, mera resigneradt och fundersamt.
Så ha vi det inte hemma i Ångermanland.
Hernön står med svarta stup i vattnet. Hemsö
hatt reser sin mörka kägla djärft, stolt, högfärdigt
mot den väldiga himlen, och de många sammanpackade
bergstopparna ge landskapet ett drag af
stridiga individualiteter, som ha svårt att sämjas
och som känna sig oroliga och nära till patos,
gest mot himmel och haf och fallna för stora och
tunga ord.
Kring Storön norr om Hemsön, där Sandels på
1809 utrotade röfvarband, och en bit uppför kusten
resa sig bergen sönderklyftade och svarta, med
uddar, som i trappafsatser marschera upp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
