Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge varit hjärtpunkten för norrländskt
civilisationsarbete, ha samlats landskapets olika drag med
allvaret förhärskande.
Staden själf, stigande amfiteatraliskt mot öster
från Hernösunden, var fordom uppfylld af gamla
susande träd kring små hvita och röda hus vid
slingrande, smala och knaggliga gator. Men numera
ha gatorna gjorts bredare, de gamla kåkarna ha
efterträdts af större stenhus, träden ha huggits ner,
men ännu i dag är Hernösand som en stor trädgård,
fylldt af blommor och gräsmattor och popplar,
björkar, häggar och lönnar.
Från Vårdkasen ser man nedanför sig den gamla
staden, kringfluten af vatten; byar med röda gårdar
äro kringspridda i de mörka skogarna, rökarna
sväfva öfver bergen från Ångermanälfvens sågverk,
och allt har en allvarlig och kraftfull men
ingalunda leende blick. Den glädje, man däruppe får
erfara vid solens upp- eller nergång, under vinterdar
eller sommarnätter, vårkvällar eller höstmornar,
lägger sig oftast tungt på hjärtat, och man har svårt
att låta den förbli glädje och inte öfvergå i något
annat. Men hvad denna natur framför allt skänker
blodet är makten att gå i en bred och fast och
manlig rytm, och det konstnärliga uttrycket för
denna natur kommer säkerligen aldrig att kunna
undvika en underton af patos, som stundom skall
verka sökt utan att vara det.
———
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
