Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guds hårdsinta, skrattande söndagsbarn
är jag — mitt öde det blifvit,
ett trasadt, föraktadt och värdelöst skarn
på vågornas rygg har jag drifvit,
— du hafsflicka ljusa, du blommande vän,
var medlet för Herren att gifva mig känn
på den skrift i mitt hjärta han skrifvit.
Nu dundrar det högt genom vinterns dag,
med pannan i handen du bidar vid härden,
vid fönstret i skuggan står ensam jag,
jag önskar farväl, när jag ger mig på färden,
min hafsflicka ljusa, min blommande vän,
jag gråter i lönn — kommer aldrig igen,
jag måste så långt här i världen.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
