Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— »Så,» sade domaren, »han skötte sig
ovanligt bra. Han kommer att gå långt.»
Sammalunda föll domen, när Lloyd-George
vid denna tid tog steget in i folkmötespolitiken.
Det var två huvudkrav, som behärskade det
politiska intresset i Wales. Det ena rörde
jordfrågan, det andra de walesiska
frikyrkornas ställning till engelska
statskyrkan. Det walesiska folket hade, som
ovan sagts, genom händelserna 1859 och 1868
opponerat mot de maktägande, och det hade
anslutit sig till Englands liberaler, av vilka det
hoppades hjälp för sina krav.
Så stod saken, då Lloyd-George började som
folkmötespolitiker. Som redan omnämnts
opponerade han emellertid mot de engelska
liberalerna, såsom alltför ljumma, alltför litet
radikala. Och denna dom från hans sida rotade
naturligtvis i hans glödande nationella omsorg
om Wales.
Han stod vidare helt och hållet på de
irländska nationalisternas linje. Men vid denna
tid hade ännu inte Englands liberaler gjort
deras sak till sin. Följaktligen befann sig
Lloyd-George, när han startade som politiker, ehuru
klart liberal, snarast i en viss motsättning till
de engelska liberalerna, av rent nationalistiska
skäl. Kom så härtill, slutligen, att de
walesiska liberalerna utgjorde de mest lojala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
