Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En söndag, ungefär en månad efter
Lloyd-Georges inval i parlamentet, anordnar
nämligen en metodistförsamling en utflykt till
slottet för att uppvakta den av Wales’ äldre
liberaler nästan för en gud ansedde 81-åringen.
Det är ett 1,000-tal deltagare, och bland dem
den nyvalde riksdagsmannen Lloyd-George.
Det sjungs walesiska hymner — bland de
vackraste på jorden inom parentes — nedanför
slottet, och sen träder gubben ut på terrassen och
talar till de uppvaktande. Han yttrar några ord
om det, som är tidpunktens stora samtalsämne,
Rhylresolutionen, ogillar den och uppmanar,
helt naturligt, till tålamod, tålamod och
tålamod. Den engelska liberalismens vanliga visa
till walesarna; som man samtidigt med hänsyn
till Home-rulefrågans läge kan förstå. Efter talet
bli de mer framskjutna bland de uppvaktande
inbjudna på slottet, och bland dem
Lloyd-George.
Hans medbjudna äro sådana som viska, då
de nämna Gladstones namn, han är för dem
inbegreppet av allt, som ligger i det heliga ordet
liberalism. De våga alltså inte knysta, då den
gamle sitter där, sekunderad av mrs Gladstone,
och fäller sina domar över situationen, från sin
ålders och sin politiska erfarenhets olymp.
Bildligt talat bockade alla för hans ord — utom en,
Lloyd-George. Här stod han nu inför den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
