Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tog det hela med lugn och kall
beräkning. En månad redan före frågans behandling
skriver han hem: »Låt skriet mot
kompensationerna öka i kraft! Då är tiden inne för mig att
tala. Då kommer jag att göra mig bättre;
ännu är inte ångan tillräckligt uppe
i landet.»
Och när frågan kom före i parlamentet, hade
oppositionen ute i landet mycket riktigt vuxit
sig stark, likaså i parlamentet, nu var med
andra ord ångan uppe, och fredagen den 13
juni 1890 — olycklig veckodag och olycklig
siffra till trots! — reste sig Lloyd-George för
första gången i underhuset, och, sen han
anhållit om »husets överseende», höll han så sitt
jungfrutal.
Det som utmärkte detta tal var, att det var
kort, klart, rakt på sak och utan vare sig rädsla
eller överdriven respekt. Han lade fram sin
kritik i sak, baserad på fullgoda fakta,
därefter angrep han förslagets upphovsmän, och
nu fogade ödets ironi så, att dessa voro
Chamberlain och lord Randolph Churchill. Från
sin första debatt i parlamentet skulle alltså
Lloyd-Oeorge komma att bekämpa den man,
som varit hans ungdoms gud och för vars skull
han en dag skulle vara nära att sätta till livet.
De båda förslagsställarna hade emellertid förut
bekämpat de kompensationer, de nu föreslogo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
