Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrev den segrande LIoyd-George: »Vår
åtgärd har kritiserats av sådana, vilkas politiska
mod slutar vid första hotelse och vilkas
nationella trosvisshet inte ens når över en enda
regerings livstid. Men, under det att dessa
herrar kritici profeterade olyckor som följd
av revolten, vad har hänt? Det kommer att
kvarstå som ett omotsägligt faktum, att det var
efter revolten och sedan det blivit tydligt,
att den dragit Wales med sig, som
premiärministern gav sina löften och försäkringar
rörande Disestablishment, vilka löften de
walesiska riksdagsmännen totalt misslyckats att
pressa ur honom före revolten. Detta faktum
utgör ett tillräckligt bevis för det kloka och
berättigade i vårt handlingssätt.»
Strax efter framlades lagförslaget i
underhuset av Asquith, och efter en hel dags debatt
ajournerades frågan. Vid dess återupptagande
ställer sig Lloyd-George i bräschen med ett
stort tal. Han visar med siffror tillbaka
oppositionens påstående, att engelska kyrkan i Wales
skulle gå proportionsvis mer framåt än
frikyrkorna. Därefter hävdar han Wales’ rätt till
namn, heder och värdighet av självständig
nation och ger en bild av de orättfärdigheter,
som detta land i långa tider måst tåla av en
främmande, utländsk kyrka. Han försäkrar
kammaren, »att han inte vill såra någon människa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
