Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 7.
Omedelbart efter valen, vilka, som bekant,
slutade med liberalernas nederlag och en
unionistisk regerings inträde, kom det till
en avgörande strid mellan Lloyd-George och
hans motståndare bland de frikyrkliga
liberalerna i Wales. Redan under valstriden
hade en hans kollega nekat honom sitt stöd,
motiverande detta med, att han ansåg
Lloyd-George vara den, som i verkligheten genom
sin revoltpolitik störtat Roseberyska
ministären, som helt enkelt, enligt honom, tappat
modet vid åsynen av, hur den mist kontrollen
över sina anhängare i den obetydliga
regeringsmajoriteten. Och kollegan hade tillagt:
— »Jag nekar att stödja mr Lloyd-George,
såvida han inte förbinder sig att i framtiden ändra
kurs.»
Härpå svarade Lloyd-George, att om han
var den man, som störtat den liberala
regeringen och vars närvaro i underhuset var en
fara för liberalismen, så var det ytterst
märkvärdigt, att han haft att kämpa en så förbittrad
valstrid mot högern, inedan den kritiserande
kollegan i sin valkrets lämnats alldeles i fred.
Men om också Lloyd-George efter detta svar
fick en tids fred, så blev den inte långvarig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
