Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— »Det har,» säger han, »enligt min mening
på senare år varit en alltför stor benägenhet att
spela på nyckerna och infallen hos vad man
kallat ’mannen på gatan’. Mannen på gatan
ropar på krig, och strax säga vi alla, att krig
är det enda rätta. Mannen på gatan säger,
att vi måste ha en stor armé, och vi säga: det
är rätt, vi måste ha en enorm armé. Mannen
på gatan pratar om imperiets utvidgning, och
strax pryda vi våra tal med imperialistiska
hänsyftningar. Men mannen på gatan blir trött,
inte så mycket på krigets pomp och ståt som på
dess bördor, och strax bli vi alla fredsvänliga.
Mannen på gatan säger nu, att det inte är en
stor armé vi behöva utan en liten, och
ögonblickligen säga vi, att armén är för stor. Det
är för mycken fallenhet att stämma lyran efter
ljuden från gatan i stället för att stå fast vid
den sunda liberalismens principer. Mannen på
gatan ägnar varken tid eller allvarlig tanke åt
politiken. När nånting sensationellt händer, då
börjar mannen på gatan tänka politik.
Ingenting kan, enligt min mening, vara mer skadligt
för en god styrelse, än att politiken skulle
dikteras av ytliga iakttagares lidelser, medan de,
som ägnat sina bästa krafter åt de politiska
problemens lösning, makas åt sidan. Det är på
tid, att vi återvända till de gamla fundamentala
principerna och basera vår politik på dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
