Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det svårare för någon att leva. Men vad han
ville åt, det var, att alla monopolinnehavare
skulle sörja för industriens utsläpade soldater.
— »Vi bedja dessa människor,» sade han på
ett möte i Limehouse den 30 juli 1909, »att ge
något litet, så att arbetarna skola slippa
fattighuset. De blänga bara åt oss. Vi säga: ge oss
bara en halvpenny, bara en liten kopparslant!
De svara: ni äro tjuvar! Och de bussa sina
hundar på oss, ni kan höra deras skall varenda
morgon.»
Därmed åsyftade han pressen.
— »Och till mig,» sade han på ett möte i
Newcastle den 9 okt. 1909, »ropa de: ni är
en tjuv, ni är värre ändå, ni är en advokat,
och värst av allt, ni är en walesare!»
Vad han sålunda under hela Englands anskri
begärde, det var 14 millioner pund (259 mill.
kr.), av vilka 8 millioner (148 mill. kr.) skulle
tas från penningmännen och 6 millioner (111
mill. kr.) från godsägarna.
Principen för hela denna nya beskattning
var, för det första att skatten skulle vara
progressiv på det sättet, att den skulle öka, allt
eftersom det stora sociala programmets krav
ökade; för det andra att skatten skulle vara
så lagd, att den icke skadade den handel och
industri, vilka utgjorde källorna till landets för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
