Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Ödets sändebud presenterar sig och träffar en barndomsvän, vilket kan betraktas som ett särskilt omen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET.
Ödets sändebud presenterar sig och träffar en
barndomsvän, vilket kan betraktas som ett särskilt omen.
§ 1.
Men ingen blir martyr alldeles för sig själv på egen
hand, någon hjälp måste man ha, hur duktig man i övrigt
än må vara.
Och till hjälp åt Mikael Habstadius hade ödet utvalt en
ganska liten herre, som hette herr Krackman; renrakad,
rund som en måne men med en löjligt eller kanske
ohyggligt vass näsa, som skar honom väg genom livet.
Herr Krackman var född i den stad, där Mikael
Habstadius fullbordade sitt martyrium, och hans far hade varit
pantlånare.
När herr Krackman avlagt sin studentexamen, hade han
rest utomlands för att utbilda sig till skojare, emedan detta
ger gott anseende och god ekonomisk ställning, och sedan
utbildningstiden var slut, hade han kuskat land och rike
kring och överallt visat prov på en så lysande medfödd
talang, att man väntade sig betydande bovstreck av hans
framtid.
När nu Mikael Habstadius och landets allmänna tillstånd
voro fullmogna för martyriets igångsättande, lät ödet herr
Krackman få övertaga aktiemajoriteten i en bank i Mikael
Habstadii stad, nämligen i Amorteringsbanken, och skickade
herr Krackman till stället för att börja sin uppgift.
Han kom en glad och blåsig lördag, och han log belåtet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
