Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Ödets sändebud presenterar sig och träffar en barndomsvän, vilket kan betraktas som ett särskilt omen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
nu vara mer välkommet. Han åt lugnt sin middag till slut,
och därefter gick han ut att uppsöka Mikael Habstadius,
som hans avsikt var.
Stån låg nu stilla och solig med glänsande kyrktuppar
och rakt uppglidande skorstensrökar samt luften full av
lördagsaftonens obeskrivliga frid och ro.
Mitt i staden fanns en stor öppen plats, och där spelade
blått och skimrande vatten ur en stor grön järnfontän.
Runtomkring var en sandplan med soffor, buskar, gräsmattor,
blommor, hundar, barn och barnsköterskor.
På planens alla fyra sidor reste sig högtidliga hus, som
innehöllo alla stadens banker.
Herr Kruckman kom långsamt gående förbi fontänen
bland alla de lekande barnen, och plötsligt stod framför
honom en mager kvinna med svartstripigt hår och
osedvanligt brun hy samt svarta brinnande ögon.
— Nej, se! Är Ernst i stån! utropade hon.
Herr Kruckman igenkände den numera döde stadsfiskalens
enda dotter, med vilken han varit läskamrat.
— God dag, Selma! svarade han därför; ty hon hette
fordom Selma.
— Vet Ernst, att jag är skild från herr Wentlan? frågade
hon. Wentlan! Wentlans järnhandel!
— Nej, svarade herr Kruckman leende, jag visste inte
ens, att Selma hade varit gift med en järnhandel.
— En fullkomlig mesallians, käre Ernst! sade fru
Wentlan livligt och lade sin hand på hans arm. Pappa var
ju stadsfiskal, men herr Wentlans far var bara styrman.
Och själv är han en fördömd spikplockare. För resten är
han en simpel och dålig människa. Ernst vet, att jag är
mycket plikttrogen, och jag skötte hans hus och uppfyllde alla
mina plikter. Men Ernst förstår, han var en ohygglig
underhuggare, han hade ju bara gått tre klasser i läroverk, och
han kunde inte uthärda i överklassen, stackare, egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
