Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Ödets sändebud presenterar sig och träffar en barndomsvän, vilket kan betraktas som ett särskilt omen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
— Det hör inte hit!
— Vad vill min herre egentligen? frågade då Mikael
Habstadius. ilÉI
— Tala affärer med redaktörn! Jag tycker mig nämligen
veta, att redaktörns affärer äro ganska dåliga!
— Hör nu, min herre! Ni tycks lägga er i saker, som
inte angår er!
— Tja, jag undrar egentligen, om man kan säga det!
— Vafan har min herre med mina affärer att göra?
— Ä jo, det är nog en hel del det!
— Det var tusan! sade Mikael Habstadius.
— Vad säger redaktörn, om jag till exempel skulle sätta
redaktörn i konkurs?
— Vad jag skulle säga? Jag skulle säga, att bland äldre
och stadgade personer anses det inte passande att skämta
så tidigt på dagen.
— Jag skämtar inte heller!
— Nå! Då tycks min herre kort och gott vara en
förbannat otrevlig företeelse!
— Ja, det skulle man kunna säga!
— Det är alltså min herres mening att sätta mig i
konkurs! Var det så?
— Inte precis, men att köpa tidningen av min vän Moje
Kessler och lämna den åt redaktörn.
— Va? utropade Mikael Habstadius.
— Ni är skyldig honom, han mig, tidningen är hans, nu
överlåter jag den åt er. Begriper ni?
— Hör nu, min herre! sade Mikael Habstadius. Ni är
antingen en skojare eller en riktig karl.
— Ja, vad tror redaktörn själv?
— Tja! sade Mikael Habstadius. Kanske bägge delarna.
Då sade herr Krackman allvarligt:
— Sanningen att säga har jag kommit hit för att föreslå
redaktörn en affär, som ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
