Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Som handlar om faktor Callmander och herr Oldberg, vilka äro två så viktiga personer, att utan dem skulle helt säkert denna roman aldrig blivit någon roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
han av vördnad för släkten alltjämt titulerade ’kapten" men
stundom i hastigheten också "herrn".
När han nu denna stilla lördagsafton kom ner i sitt rum
från samtalet med Mikael Habstadius och herr Kruckman.
slängde han hatten på pulpeten och tillropade sin far
följande ord:
— Hör nu, kapten! Den här Habstadius, det är som
jag alltid har sagt, att han är en förbannad skojare och
omoralisk rackare. Herrn, som har tumme med Vår Herre,
kunde ta och skynda på, så Gubben gör honom färdig, för
nu börjar det gå för långt. Man gör inte affärer med unga
Kruckman, förstår herrn, om man inte själv är en förbannad
rackare, men det är då sant, att i den här stån finns det
inte annat än rackare och pack. Här har jag gått och slavat
i tjugu år, men tacken, herrn? Där sitter oduglingarna med
sina åtta, nio tusen, och jag har inte två tusen fem, kyss
mig, där det passar! Se på det här mordet nu! Vem tror
herrn det blir, som får ta hand om saken, jag naturligtvis!
Murvlarna sitter ju på krogen och super som vanligt, men
jag ska förstås vakta officinen! Nej, vet herrn, herrn var
klok, herrn, som kröp till kojs, innan det började! Men nu,
fan i mig, min hustru och mina elva oförsörjda barn, ska
vi sätta fart i svinahjorden!
Med dessa ord grep faktor Callmander telefonluren och
ringde upp sommarrestaurangen, ty så fullkomligt viss på
sin sak var han; och i telefonluren kom en kvinnlig röst.
— Hör hon, lilla dåligheten, vet hon, om pigtjusar
Oldberg finns där borta? frågade faktorn.
— Hur sa? frågade kvinnan, ty glas klingade och rop
skallade, så att hon visste icke riktigt, vad hon hörde.
— Redaktionssekreteraren högädle herr Karl Adam
Oldberg född naken, då? ropade faktorn.
— Född? ropade kvinnan. Vem är född?
— Hög- och dygdädla fröken! skrek faktorn. Jag frågar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
