- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
51

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Hur Mikael Habstadius började skaffa sig ett nytt utseende och stiga, i sina egna ögon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

passera. Prata mindre en annan gång, så kan herrarna sköta
sig bättre, och var god kom ihåg, att jag är dödlig!
Gomorra !

Med dessa stolta ord avlägsnade sig faktorn, och
omedelbart därefter gick även herr Oldberg.

När han kom i trappan, mötte han en kvinna, som
stannade, betraktade honom och sade:

— Ni är herr Oldberg!

Herr Oldberg snurrade sitt skägg, såg styvt på sina fötter,
dock utan att se, hur kolossala de voro, och stannade, fast
han icke lade märke till kvinnan, som fortsatte sitt tilltal:

— Ni kan säga mig, om redaktör Habstadius träffas!

Frånvarande stirrade herr Oldberg på kvinnan och
svarade:

— Vafalle?

— Jo, om redaktör Habstadius träffas! upprepade
kvinnan.

— Ja ja! nickade herr Oldberg och fortsatte, snurrande
sitt skägg och i sin själ betalande sina skulder, tagande
mått hos en skräddare på nya kläder, ätande en festmiddag
med Mikael Habstadius, som blivit stadsfullmäktig, samt
seende, hur advokaten Pilo flämtade under trycket av ett
stort nederlag.

I fönstret mittemot redaktionen satt alltjämt den blonda
fru Valde, och hon följde med blicken den svarte herr
Oldbergs väg om hörnet och suckade; hon satt nämligen
som många andra kvinnor och inväntade sitt öde, och det
kunde ju komma när och hur som helst.

Kvinnan i trappan hade emellertid gått in till Mikael
Habstadius, och hon var ingen annan än fru Wentlan, som,
när herr Kruckman hotat henne med polis, blivit vild och
kommit ihåg Mikael Habstadius, i hennes och många andra
människors ögon stadens fördärv, skam och undergång.

Nu 6tod hon med knuten hand framför honom och ropade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free