Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. Om Julius Harpolin och hans svärmor och den lilla vackra Ester Tyberg och deras inbördes förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
liv. Brodern var kassör i en bank och likaledes gift, och
turen var alltså nu kommen till Ester.
Fru Tyberg var för sin del en kvinna om sextiotre år, och
manufakturhandlaren var sextiofem.
Fru Tyberg var fet med en utstående måge av den
speciella art, som förvärvas genom att vara lam och äta
ofta, mycket och gott, kinderna hängde ner, näsan var
rödådrad, munnen delvis tandlös, och ögonen simmade i
sina sjöar, litet åldrigt dimmiga och med slappnade kanter
samt röda ringar, och hon var av den utmärktaste heder
samt frispråkig, hjärtlig och ganska amper; kort sagt en
kvinna av något äldre modell än den nu brukliga.
Med sin äldsta dotters giftermål var hon mycket belåten,
ty en skeppshandlare är nästan så god som en livränta, om
man tar i betraktande, vilka utmärkta tillfällen, han har
att bedra både stater och enskilda samt hur gärna han gör
det, och dessutom, sen segel sattes på haven, har det aldrig
funnits en skeppshandlare, som inte varit glad och tokig,
livet är ju till för att man skall roa sig!
Sonens giftermål var också förnuftigt, ty hans hustru lade
en brygga över till stadens fina familjer, och om umgänget
också icke var så livligt, så var medvetandet om att
familjeträdet icke likt en fattig eneslusk kröp efter marken utan
som en ädel björk sköt sin krona rätt i vädret, ytterligt
angenämt.
Men Julius Harpolin, den hade man fått för sina i
hemlighet begångna synder, icke som vore han en bov, men han
var mycket värre än så, han var tidningsskrivare och till
på köpet en rabulist.
Av en rabulist kan man vänta sig ungefär vad som helst,
och fru Tyberg väntade sig, att Julius Harpolin skulle
skämma hennes dotter, vilken såsom yngsta barnet och
dessutom senfödd var henne kär och dyrbar över all beskrivning.
Nu hade emellertid förlovningen fortskridit lugnt i sex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
