- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
97

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 12. Som är berättat, Julius Harpolin till skam och andra ynglingar till varnagel och eftertanke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

— Brukas det inte, att kvinnor skriker, klagar eller
kvider? frågade Julius Harpolin.

— Jo, naturligtvis! svarade herr Oldberg. Förekom inte
det nu?

— Nej! svarade Julius Harpolin sorgset och bet sina
naglar, ty han hade hela tiden grubblat på något, som
tycktes honom gåtfullt; och han hade fått för sig, att Ester
Tyberg ägde någon vana vid den handling, i vilken hon
denna kväll genom hans bemedling deltagit.

— Det var betydligt! utropade herr Oldberg. Det får
jag säga, det var betydligt!

— Kan du säga mig en sak, Oldberg! sade Julius
Harpolin. En kvinna utan erfarenhet, kan hon bete sig så, tror
du, som man skall bete sig, när man vet, hur det skall vara
och har varit med?

Herr Oldberg snurrade sitt skägg.

— Det beror på den individuella karaktären, sade lian
till slut, eftertänksamt. Om en kvinna är mycket livlig och
impulsiv och mycket sensuell, antar jag, att sådant kan
förekomma. Men det är ju inte Ester?

— Nej. Åtminstone inte särdeles.

— Nej ... Ja, då är det svårt att avgöra! Misstänker
du, att hon har erfarenhet?

— Ja, vad skall jag tro?! sade Julius Harpolin lågt och
osäkert.

— Missunnar du henne det, Harpolin? frågade herr
Oldberg och skrattade, så att det hördes långt bort i månskenet.

— Nej då, nej då, visst inte! ropade Julius Harpolin
livligt. Men om hon har erfarenhet och har förtigit det för
mig, så har hon ju gjort sig skyldig till bedrägeri, inte sant?

— Givet!

— Och då ligger det i hennes väsen, inte sant?

— Naturligtvis.

— Och då kan man inte lita på henne?
7. — Nordström, Landsorts-bohème.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free