- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
103

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 13. Om mordet på den gamla änkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

är ruttet. Det här samhället tror inte på Gud, inte på
rättfärdigheten, inte på den odödliga själen, och därför måste
det bli lustmord och självmord. Det begriper jag, ser
herrarna, som har varit polis i mer än tretti år. Och sköts det
här mordet riktigt, så ska man få se saker, som man inte
anar. Kom ihåg mina ord!

Och sedan konstapeln yttrat detta helt lugnt, ville han
icke säga mer, varför herr Oldberg gick, betänksamt
snurrande sitt skägg, ty när herr Oldberg inte var arg, var han
alltid betänksam; och nu kunde han också vara det.

§ 2.

Med stora, fundersamma steg gick herr Oldberg genom
gatorna, som lågo dödstysta i nattens vita månsken.

Nu, när människorna voro borta, syntes stadens kattor
ute på promenad, och liksom människorna sammanträffade
de i hörnen, konverserade ett ögonblick och döko sedan
ner i grändernas dunkel för att komma närmare överens.
Och herrskapet Valdes hund Lukas sprang med viftande
svans och nosade på marken, en nattlig motsvarighet till
fru Wentlans oro om dagen.

När herr Oldberg kom till redaktionen, lyste det
emellertid i Mikael Habstadii fönster, och herr Oldberg såg,
att rummet var uppfyllt av rök, varav han slöt sig till, att
Mikael Habstadius arbetade. Herr Oldberg satte sig därför
lugnt på sin plats, där en blyertspenna om inte fullt en
halv tums längd låg bland några små papperslappar på
bottnen av en brunn, vars väggar bildades av tre fot höga
tidningspackor.

Herr Oldberg stack huvudet in i denna brunn, och gasen
speglade sig på hans hjässa, och allt var tyst.

Endast vattenkranen ute i tvättrummet, som var otät,
droppade regelbundet, och den stora klockan på väggen tickade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free