Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 14. Om fröken Anna Stadenberg och ett källarrum samt vad som där hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET.
Om fröken Anna Stadenberg och ett källarrum samt vad
som där hände.
Från redaktionen gick Mikael Habstadius hem. Han bodde
i en ensam gammal villa, belägen på en kulle strax utanför
staden, och han hade denna villa alldeles för sig själv.
När nu Mikael Habstadius långsamt och med blicken mot
marken vandrade längs de mörka husraderna — alla ljus
voro nämligen släckta, men månen sken ju alltjämt — kände
han en stor glädje över att detta mord blivit begånget samt
över att mördaren var en bildad karl av utpräglat
konservativ läggning, och med välbehag tuggade han på sin utmärkta
koncentrerade programdikt.
Men samtidigt tänkte han på den effekt, han inom kort
skulle åstadkomma i sin egen källare.
Mikael Habstadii källare var nämligen inte alldeles sådan
som andra människors.
I den källaren brukade nämligen en kvinna sitta och
vänta honom, och det var hans hustrus väninna, fröken
Anna Stadenberg, en dam på några och trettio år, kassörska
i stadens största handelsbolag.
Hon satt emellertid inte i ett kallt, mörkt, naket
källarrum, där vatten dröp av tak och väggar och råttor kilade
om fötterna; så satt hon inte, med en lykta i hand, och
väntade.
Utan Mikael Habstadius hade i största hemlighet
innanför sin vinkällare låtit inreda ett rum, bonat det, tapetserat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
