Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 14. Om fröken Anna Stadenberg och ett källarrum samt vad som där hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
— Du har haft håret färgat, så länge du behövde mig,
men i samma ögonblick du inte behövde mig mer, slutade
du med att ha det färgat! Begriper du?
— Det där var fan så skarpsinnigt! sade Mikael
Habstadius leende. Men jag begriper inte ett dugg. Vad i hundra
helsike menar du? Tror du, jag tänkte på dig, då jag
tvättade ur färgen?
— Nej! Det var just, för att du inte gjorde det, och
begriper du inte det, så är du en åsna!
— Då är jag en åsna, då! svarade Mikael Habstadius och
såg knipslugt på fröken Stadenberg. Då är jag naturligtvis
en åsna! Men hör du, säg mig, varför, så är du snäll!
— Är jag din älskarinna, eller är jag inte? frågade
fröken Stadenberg.
— Det är du, ära vare Gud!
— Men varför?
— Varför? Därför att det föll sig så!
— Vet du, vad du skulle ha svarat för en vecka sen,
för en dag sen, för tolv timmar sen?
— Förmodligen likadant!
— Nej. Du skulle ha svarat så här: Du är min älskarinna,
därför att jag älskar dig.
— Kanske det, ja! Det kan hända, det, du!
— Men vet du, varför du nu svarar som du har gjort?
— Nej.
— Jo, därför att du har fått pengar.
— Hur anser du, att det hänger samman, då?
— Jo, på det enkla viset, att du aldrig någonsin har
älskat mig utan bara har förfört mig för att förmå mig att
— stjäla. Jag har stulit åt dig. Du har gjort mig till tjuv!
Du har använt mig för dina syften, det är vad jag nu
inser! Och det har jag misstänkt länge.
—- Det är inte vackert av dig att säga så! svarade Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
