Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Vari fru Wentlan börjar sin uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
i en svans neråt ryggen, så att det nästan såg ut, som om
en svart katt legat på hennes huvud; och nattskjortan var,
sanningen att säga, inte mera ren, än att den gott kunnat
vara litet renare.
Änkefru Anderzohn däremot var fullkomligt klädd, ja,
i sin rundhet tycktes hon nästan vara klädd två gånger om.
Hennes ansikte, kropp och hela uppenbarelse voro ganska
besynnerliga. När man betraktat denna ovanligt lilla
människa en stund, fick man den alldeles vissa övertygelsen,
att hon ursprungligen varit lång, men under årens lopp
hade den ena ryggkotan tydligen åkt in i den andra, så
att hon segnat ihop som ett dragspel. Ansiktet hade på
samma underbara sätt sjunkit samman. Och av allt detta
hade följden blivit den, helt enkelt, att de räta linjerna
knäckts och förvandlats till utskjutande vinklar. Och ifrån
att ha verkat vertikal verkade änkefru Anderzohn slutligen
horisontal. Ja, som en platt karta med många utskjutande
uddar och inträngande vikar, och i ett par av dem lågo
sådana viktiga orter som mun och ögon.
Nåväl, där stod hon med händerna i sidorna bredvid fru
Wentlan, som stolt pekade ner över staden; och morgonen
var solklar, sval och fullkomligt stilla.
—- Ser fru Anderzohn? frågade fru Wentlan.
— Vad menar frun? svarade änkefru Anderzohn.
— Ser fru Anderzohn den röda flaggan, som hänger
där nere på en flaggstång? Det är redaktör Habstadius’
flagga. Det är hans mordflagga. Stadens blodflagga. Vårt
blod har färgat den ...
Änkefru Anderzohn petade med ett finger i fru Wentlan.
— Frun är tokig! sade hon.
Fru Wentlan vände sig om, satte handen i sidan, sträckte
på sig och såg ner på den lilla änkefru Anderzohn.
— Fru Anderzohn! sade hon. Jag är icke tokig. Jag är
stadens hämnare. Var god och lämna mig ensam!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
