Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Vari det övergås från dessa små skojare till de större och prydligare, av vilka ödet betjänar sig, och vari Mikael Habstadius tar ett första steg i rätt riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
att man gott kunde göra sig en föreställning om honom
som lik.
Men å andra sidan fylldes hans hjärta med nästan allt
hans blod och dunkade av vrede och olust.
— Ja, sade han, jag gör det ogärna, men eftersom
redaktörn hjälpt mig, måste jag väl hjälpa redaktörn. Fast
femtonhundra riksdaler ... det är inte småslantar det, i dessa tider!
— Med gåvor och gengåvor varar vänskapen längst!
svarade Mikael Habstadius skrattande. Och man måste offra
en liten risk för sin övertygelse, jag har offrat hela mitt liv,
men om tre månader inlöser jag hela papperet, så att
grosshandlarn inte behöver ha sitt namn för eviga tider liggande i
banken. Lita på mig, käre grosshandlarn! På mig har, mig
veterligt, inte en katt förlorat!
Herr Wentlan svalde sina tankar och sade jämnt upp så
mycket som sin döda pappa, men Mikael Habstadii
mungipor drogo sig till ett förnöjt leende.
När han skulle gå, lade han sin hand på herr Wentlans
axel och såg in i hans ögon:
— Det finns alltid utvägar här i världen, bara man inte
ger sig! sade han. Minns det, grosshandlarn, efter mig!
Därefter gick han raka vägen till gubben Reick i
Föreningsbanken. Denne mottog honom fryntligt, gav honom
strax pengar och viskade sedan med sin hesa röst samt
plirade med sitt enda immiga öga:
— När skall hedersbror börja avslöja affärslivet här i
samhället?
— Kanske redan i morgon! svarade Mikael Habstadius
och smålog, under det han stoppade sedlarna i plånboken.
— Tack, tack! mumlade gubben blundande och tryckte
hans hand och kraxade förnöjt för sig själv, ty nu begrep
den listige gubben, att han för sin del skulle gå fri. Han
hade nämligen, i hemlighet, ett litet samvete!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
