Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Mikael Habstadii stora ödeshandling, som åstadkommer panik i staden och gör honom riksbekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
instruktioner. Han hade förut inte riktigt vetat, hur
avslöjandet skulle gå till, och inte heller var han så djupt
införsatt i bankpolitikens alla knep och hemliga irrgångar.
Men nu framlade herr Kruckman hela materialet, klart och
överskådligt ordnat, så att ett barn kunnat fatta alltsammans.
Och dessutom hade han skrivit själva den avgörande artikeln
med egen hand, så att Mikael Habstadii verkliga del i
ödeshandlingen bestod egentligen däri, att han med en tjock
cigarr spetande upp ur mungipan och med händerna i
byxfickorna åhörde, hur herr Kruckman bevisade, att gubben
Reick var en stor skojare och en för stadens hela ekonomiska
liv ytterst skadlig person och därefter ropade: bravo!
Men det säger sig själv, att man måste kunna bevisa ett
sådant påstående, och bevismaterialet hade välvilligt lämnats
av den gamle procentaren Birath. Det vill säga, hans välvilja
bestod egentligen bara däri, att han oförmodat gjort konkurs,
men det var för tillfället allt, vad herr Kruckman behövde.
Ty nu uppvisade han i sin artikel, att bara på denna enda
konkurs förlorade Föreningsbanken trehundratusen kronor.
Därefter genomgick han bankens övriga affärsförbindelser
och uppvisade, vilka risker banken löpte, och slutligen, när
hela den genomruttna ställningen på detta sätt låg i öppen
dag, drog han till snaran och frågade:
Var äro Föreningsbankens fonder?
Och nu visade han, att de bestodo av de konkursmässiga
grosshandlarnas skuldsedlar, så att allt vad banken rörde
sig med, det var de pengar den fick av insättarna, men
själv ägde den icke ett öre! Icke ett öre!
Föreningsbanken finns icke! avslutade han sin artikel.
Det är icke en bank, det är herr Reicks privataffär, i vilken
han rör sig med lånade pengar, men själv äger han inte
ett rött öre, om hans fordringsägare, det vill säga de personer,
som satt in pengar i banken, komma och fordra igen dem.
Och artikelns slutord voro dessa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
